Räddning av djur

Syftet med djurskyddslagen (1996/247) är att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga. Enligt lagen ska vilda djur som är sjuka, skadade eller på annat sätt hjälplösa hjälpas, om det är möjligt.

Djurräddning innebär varierande uppgifter och utmaningar. Det kan vara fråga om små keldjur, stora husdjur eller vilda djur. Djurens storlek och platsen där de befinner sig kan försvåra räddningen. Djurens beteende kan heller aldrig förutses.

Katter som fastnat i träd

Det vanligaste djurräddningsuppdraget som räddningsverket ställs inför är att hämta ner katter som klättrat upp i träd. Ofta får nödscentralen också ta emot meddelanden om fåglar som flugit in i byggnader eller frusit fast i isen. År 2012 blev enheterna vid Egentliga Finlands regionala räddningsverk kallade till djurräddningsuppdrag för att bl.a. rädda en fladdermus som fastnat bakom ett värmebatteri, avlägsna en orm ur motorutrymmet på en personbil och lyfta upp en tjur ur en sankmark.

Djur i nöd engagerar

Det är vanligt att folk ringer och kallar på hjälp, i synnerhet om det är fråga om vilda djur. Ofta behöver djuret likväl ingen hjälp. Om ett djur är i nöd, ska man hjälpa i mån av möjlighet, likväl utan att försätta sig själv i fara. Större djur innebär en risk också för räddningspersonalen.

Inom verksamhetsområdet för Egentliga Finlands regionala räddningsverk sköter alla räddningsenheter och brandkårer djurräddningsuppdrag. Frivilliga brandkåren i Kakskerta har en enhet som har särskild utrustning för att rädda hus- och produktionsdjur och vilda djur.

Räddningsverket strävar efter att vid djurräddning handla enligt de anvisningar som djurskyddsövervakaren ger. Oskadda djur släpps tillbaka ut i naturen. Vid behov transporteras ett djur till vård. Om ett djur likväl är i så dåligt skicka att det är uppenbar grymhet att hålla det vid liv, måste djuret avlivas eller ombesörjas att det avlivas.